Hostname: page-component-848d4c4894-tn8tq Total loading time: 0 Render date: 2024-06-17T01:14:27.108Z Has data issue: false hasContentIssue false

Etymology of dialectal Swedish nårot and narg as reflected by Balto-Finnic loanwords: Finnish naarmu ‘scratch, scar’, Estonian näru ‘rag, tatter, frazzle’

Published online by Cambridge University Press:  05 December 2008

Torbjörn K. Nilsson
Affiliation:
Torsgatan 30S-90421 Umeå, Sweden

Abstract

The Swedish dialectal words nårot ‘worn-out’ and narg ‘a piece of wornout cloth’ have not been etymologically treated so far. I here connect them with a family of Balto-Finnic words, likewise still lacking an etymology: Finn. naarmu ˜ narvas (<*narwa−), Est. näru (<*narwo-) and narvas ˜ narmas, etc. In these Balto-Finnic words, the -v- has in most attested forms undergone a sound substitution to -m-, known to have taken place in some Germanic loan words in Balto-Finnic. I propose that the above dialectal Swedish words can be explained as old wō/wa–stems, related to West Germanic words like Ger. Narbe, OE nearwian ‘to constrain’, etc. Thus, it appears that Finn, narvas-, naarmu, Est. näru, etc. are Proto-Germanic loan words in Balto-Finnic, and that the words later died out in the Germanic languages, only to be retrievable through dialectal Norwegian and North Swedish data and reconstructable through comparison with the Balto-Finnic loan words.

Type
Research Article
Copyright
Copyright © Society for Germanic Linguistics 1995

Access options

Get access to the full version of this content by using one of the access options below. (Log in options will check for institutional or personal access. Content may require purchase if you do not have access.)

References

WORKS CITED

Berkel, Esther van. 1989. “The m/v alternation in the Finnic languages”. IFUSCO 1988. Proceedings of the Fifth International Finno-Ugrist Students’ Conference. Castrenianumin toimitteita, 35. Helsinki:Castrenianum Complex, Univ. of Helsinki. Pp. 6771.Google Scholar
DWB = Deutsches Wörterbuch von Jacob Grimm und Wilhelm Grimm. Vol. 7 [1889]. Leipzig: S. Hirzel.Google Scholar
Ekblom, Richard. 1948. “Eine Gruppe deutscher Lehnwörter im Lettischen”. Språkvetenskapliga sällskapets i Uppsala förhandlingar 1946–1948. Uppsala universitets årsskrift, 13. Uppsala: Lundeqvistska bokhandeln. Pp. 2538.Google Scholar
EWD = Kluge, Friedrich. Etymologisches Wörterbuch der deutschen Sprache. 22nd ed. Ed. Seebold, Elmar. Berlin: de Gruyter.Google Scholar
EWdD = Etymologisches Wörterbuch des Deutschen. II [1989]. Berlin: Akademie-Verlag.Google Scholar
Fries, Sigurd. 1989. “Sjönamnet Sången”. Studia onomastica. Festskrift till Thorsten Andersson. Pp. 97104. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.Google Scholar
Hagberg, Ulf Erik. 1967. The archaeology of Skedmosse. II. Stockholm: Almqvist & Wiksell.Google Scholar
Hahmo, Sirkka-Liisa. 1986. “Zweisilbige ostseefinnische Nominalstämme auf -e im Lichte der Lehnwörter”. Sovetskoe finno-ugrovedenie 12:161176.Google Scholar
Hellbom, Algot. 1980. Ordbok över Njurundamålet. = Acta Universitatis Umensis, 27. Umeå: Universitetet i Umeå.Google Scholar
Hellquist, Elof. 1939. Svensk etymologisk ordbok I–II. 2nd ed.Lund: Gleerups.Google Scholar
Hofstra, Tette. 1985. Ostseefinnisch und Germanisch. Frühe Lehnbeziehungen im nordlichen Ostseeraum im Lichte der Forschung seit 1961. Diss. Groningen.Google Scholar
Kask, Arnold. 1967. Eesti keele ajalooline grammatika. I. Häälikulugu. Tartu: Tartu riiklik ülikool.Google Scholar
van Leeuwen-Turnovcová, Jiřina. 1990. Rechts und Links in Europa. Wiesbaden: Harrassowitz.Google Scholar
Lehmann, Winfred P. 1986. A Gothic etymological dictionary. Leiden: E. J. Brill.CrossRefGoogle Scholar
LEW = Fraenkel, Ernst. 19621965. Litauisches etymologisches Wörterbuch I–II. Heidelberg: Carl Winter.Google Scholar
Lidén, Evald. 1939. “Ordstudier”. Meijerbergs arkiv för svensk ordforskning 1: 1145.Google Scholar
Lindqvist, Axel. 1941. “Bidrag till svensk ordhistoria II”. Meijerbergs arkiv för svensk ordforskning 4: 156160.Google Scholar
Lönnrot, Elias. 1958. Suomalais-ruotsalainen sanakirja I-II. 3rd ed.Porvoo-Helsinki: WSOY.Google Scholar
MNW = Schiller, Karl and August, Lübben. 1877. Mittelniederdeutsches Wörterbuch. III. Bremen: J. Kühlmann's Buchhandlung.Google Scholar
Noreen, Adolf. 1904. Altschwedische grammatik. Halle: Niemeyer.Google Scholar
Nuutinen, Olli. 1989. “Järai-balttilainen sana”. Virittäjä 93: 497503.Google Scholar
Pipping, Hugo. 1912. “Zur Lehre vom w-Verlust in den altnordischen Sprachen”.Xenia Lideniana. Festskrift tillägnad professor Evald Lidén. Stockholm: P.A. Norstedts förlag. Pp. 139175.Google Scholar
Rapola, Martti. 1966. Suomen kielen äännehistorian luennot. Suomalaisen kirjallisuuden seuran toimituksia, 283. Helsinki: Suomalaisen kirjallisuuden seura.Google Scholar
REW = Vasmer, Max. 19551962. Russisches etymologisches Wörterbuch I–III. Heidelberg: Carl Winter.Google Scholar
Saagpakk, Paul F. 1982. Estonian-English Dictionary. New Haven-London: Yale Univ. Press.Google Scholar
SAOB = Svenska Akademiens ordbok över svenska språket. 1898-. Lund: Gleerups.Google Scholar
SKES = Suomen kielen etymologinen sanakirja I–VII. 19531982. Helsinki: Suomalaisugrilainen seura.Google Scholar
Sköld, Tryggve. 1979. “Finn, raato ‘Aas, Luder, Kadaver’ ein germanisches Lehnwort?” Explanations et tractationes fenno-ugricae in honorem Hans Fromm. München: Wilhelm Fink Verlag. Pp. 339356.Google Scholar
Strid, Jan Paul. 1981. Nären, Njärven och Njurhulten. Studier över en grupp svenska sjönamn och därmed samhöriga ord i nordiska språk. Stockholm: Almqvist and Wiksell.Google Scholar
Torp, Alf. 1919. Nynorsk etymologisk ordbok. Christina: Aschehoug.Google Scholar
TDW = Trübners Deutsches Wörterbuch. IV [1943]. Berlin: de Gruyter.Google Scholar
Törnqvist, Nils. 1977. Das niederdeutsche und niederländische Lehngut im schwedischen Wortschatz. Neumünster: Karl Wachholtz Verlag.Google Scholar
UEW = Károly, Rédei, ed. 19881991. Uralisches etymologisches Worterbuch I–III. Wiesbaden: Harrassowitz.Google Scholar
Wessén, Elias. 1970. Schwedische Sprachgeschichte. II. Wortbildungslehre Berlin: Walter de Gruyter.Google Scholar
WNT = Woordenboek der nederlandsche taal. Vol. 9 [1913]. The Hague-Leiden: Martinus Nijhoff.Google Scholar