¹ ‘Det mest inspirerade Sibelius någonsin skrivit’. Moses Pergament, ‘Scaramouche: Några reflexioner’, Svenska dagbladet, 18 January 1925.

² ‘Ut i den finske tonsättarens senare produktion intar Scaramouche en mycket framskjuten plats: här flödar Sibelius’ melodiska ingivelse, hans fantasikraft är oförminskad.’ ‘G-r. J.’, ‘Dubbelpremiären på operan’, Stockholms-tidningen, 30 September 1924.

³ It has been recorded twice: the world première recording was made in 1991 by Neeme Järvi conducting the Gothenburg Symphony Orchestra, and it was not recorded again (by Leif Segerstam and the Turku Philharmonic Orchestra) until 2015. Neeme Järvi and the Gothenburg Symphony Orchestra, Sibelius: Scaramouche and Wedding March from ‘The Language of the Birds’ (1991), BISCD502; Leif Segerstam and the Turku Philharmonic Orchestra, Sibelius: Scaramouche (2015), Naxos 8.573511.

⁴ Korstvedt, Benjamin, ‘Reading Music Criticism beyond the Fin-de-siècle Paradigm’, Musical Quarterly, 94 (2011), 156–210 (p. 161).CrossRefGoogle Scholar

⁵ See Grimley, Daniel M., ‘The Tone Poems: Genre, Landscape and Structural Perspective’, The Cambridge Companion to Sibelius, ed. Grimley (Cambridge: Cambridge University Press, 2004), 94 –116.CrossRefGoogle Scholar

⁶ Hepokoski, James, Sibelius: Symphony no. 5 (Cambridge: Cambridge University Press, 1993), 4, 13, 17CrossRefGoogle Scholar.

⁷ See Mäkelä, Tomi, Jean Sibelius, trans. Lindberg, Steven (Woodbridge: Boydell & Brewer, 2011), 198–207.Google Scholar

⁸ To name just a few relevant composers, Wilhelm Stenhammar wrote seven incidental scores, Ture Rangström thirteen, Leevi Madetoja five and Uuno Klami eight.

⁹ ‘Ruinerat mig genom underskrifvandet av Scaramouche kontraktet. Var så häftig i dag att jag slog sönder telefonen.’ 21 June 1913. Jean Sibelius dagbok 1909–1944, ed. Fabian Dahlström (Stockholm: Atlantis, 2005), 173.

¹⁰ Erik Tawaststjerna records that Sibelius wrote to his publisher, ‘If I am to be held to the terms of the contract, the music must be good – there can be no alternative for me.’ Quoted in Tawaststjerna, Sibelius, trans. Robert Layton, 3 vols. (London: Faber & Faber, 1976–97), ii: 1909–1914 (1986), 244.

¹¹ Dahlström records that the contract Sibelius signed with Wilhelm Hansen in January 1913 promised him 1,500 Danish kroner immediately and 1,500 upon completion of the work. Upon the discovery that it required fully composed music, he demanded between 8,000 and 10,000 kroner, but it is unclear whether Hansen capitulated to this request. Jean Sibelius dagbok 1909–1944, ed. Dahlström, 408, 414.

¹² ‘Arbetat dessa dagar och i dag på Pantomimen. Har känsla af att vara ett geni. Rätt så härlige Ego!’ 27 June 1913. Jean Sibelius dagbok 1909–1944, ed. Dahlström, 173.

¹³ ‘Poesi i luften. Tager ihop med Scaramouche’. 10 April 1913. Ibid., 169.

¹⁴ ‘Dagen härlig. En enastående poesi! Promenerade på kvällen. Dylika dagar, som denna, göra mig det ytterst svårt att skiljas [lined out: mig] från lifvet. Ett själfmord på en dylik dag vore före mig en omöjlighet. – Smidt på S. dansen.’ 17 April 1913. Ibid., 170.

¹⁵ Both of Sibelius’s other major works from 1913, Luonnotar and Barden (The Bard ), also address creativity and gender, from radically different standpoints.

¹⁶ Hepokoski, Sibelius: Symphony no. 5, 10.

¹⁷ ‘Ankom hit och finner igen gamla platser. Men den unga drickande och rökande “Jean” är icke mera! Skall det nu vara slut med “taget” i lifvet för alltid?!’ 31 October 1911. Jean Sibelius dagbok 1909–1944, ed. Dahlström, 100.

¹⁸ ‘Man kunde invända att det “kvinliga” har med sig saker, vilka äro oförenliga med en manlig hjärnas arbete. Men det tror jag ej! I de bästa kvinnor jag känt har kvinligheten, “ta mig fan”, icke stört. Och konversationen har varit på höjden. Låt så vara att underströmmen varit passion.’ 31 October 1911. Ibid., 101.

¹⁹ Tawaststjerna, Sibelius, ii, 109–11.

²⁰ ‘Alla lefva vi i väntan på våren. Eva och Arvi icke minst. En egendomlig känsla hos mig att snart bli morfar. Så långt således Jean Sibelius. Och du spelte ung man i Göteborg. Man må ej komma med tröste ord: det är sinnet icke kroppen som bestämmer äldern. Det är ej så. Vår kropp är nog till stor del den bestämmande […] Hvarje ålder liksom hvarje årstid har sitt särmärke – herre Gud hvad jag är klok och förståndig och framförallt ny. Du vet nog Jean Sibelius, hvilka extaser och fraser aldrig dö! Safven stiger nog i dig liksom i andra femtioårs träd – och huru! Der rüstige Alte! Men tiden då man satt på en bänk hållande hvarandra i händerna svor evig trohet är nog förbi. – Detta säger jag nu i hopp om att så vore. Men denna “wiederholte Pubertät” hos genier, som Göthe talar om smickrar mig. – Då jag sluter till ögona frossar jag sedan länge i en fantasi […] En verklig vänskap!! – Kanske kärlek. Detta “osäkra” går mig genom märg och ben.’ 13 April 1915. Jean Sibelius dagbok 1909–1944, ed. Dahlström, 224. Note that the German ‘rüstig’ can also mean sprightly. Eva was Sibelius’s daughter, and Arvi her husband.

²¹ ‘Jag förstämd – kunde icke egentligen försvara mitt lilla kompositoriska kors […] Jag ser tydligt att mina framgångar – goda kritiker etc – har väckt afvundsjuka hos många. Och dessa äro a priori mina svurna fiender.’ 6 November 1912. Ibid., 156.

²² 16 December 1912. Ibid., 159–60.

²³ ‘Mina stjärna i nedåtgående. Kan icke mera intressera den europeiska publiken. Har måhända ej följt med tillräckligt. […] Ett vet jag. Att alla dessa mina verk äro, i sin art, fulländade konstverk.’ 15 February 1913. Ibid., 165.

²⁴ ‘Saken med Sinf IV i Wien! Orkestern vägrat att spela. Antagligen detsamma fallet i Berlin. – Det svider nu detta! Men kanske tiden – den underbara tiden – råder bot äfven på detta. – Jag ville sälja allt det jag äger, men – hvem köper. Huru nu i detta fall begå? – Det gäller nu att ej förlora modet; samt – framförallt – ej huvudet. De anse – åtminstone världens flesta orkestermusiker – att jag är en död man. Mais nous verrons! Skall nu detta vara slutet på Jean Sibelius som tonsättare?’ 20 February 1913. Ibid., 166.

²⁵ Hepokoski, Sibelius: Symphony no. 5, 11.

²⁶ Ibid., 10.

²⁷ ‘Om Sibelius’ Musik til Poul Knudsens “Scaramouche” kan næsten fortælles en Fabel, Mage till den, som gives i Pantomimen selv. Sibelius har været Dæmonen Scaramouche, der lokkede Poesien langt bort fra den blege, unge Digter ud i den dybe Nat og indiblæste den sit eget Væsen, den vilde Sang, Mystiken af Pan i de mørke Skove. Og da den derpaa vendte tillbage til sit Teater, var der intet, som var Digterens mere, men alt var Sibelius.’ Gunnar Hauch, ‘Sibelius’ Musik til “Scaramouche”’, Nationaltidende, 13 May 1922.

²⁸ Mäkelä, Jean Sibelius, 140.

²⁹ Ibid., 145.

³⁰ Gunnar Hauch, ‘Sibelius og “Scaramouche”’, Nationaltidende, 11 May 1922.

³¹ He wrote in his diary only: ‘Scaramouche has had great success in Copenhagen.’ He made no mention of the Swedish performance. 22 March 1922. Jean Sibelius dagbok 1909–1944, ed. Dahlström, 315.

³² Ove Jørgensen, ‘Duncan Contra Bournonville’ (1906) and ‘Ballettens Kunst’ (1905), quoted in Karen Vedel, ‘Dancing across Copenhagen’, A Cultural History of the Avant-Garde in the Nordic Countries, 1900–1925, ed. Hubert van den Berg, Irmeli Hautamäki, Benedikt Hjartason, Torben Jelsbak, Rikard Schönström, Per Stounbjerg, Tania Ørum and Dorthe Aagesen (Amsterdam: Rodopi, 2012), 511–28 (p. 515).

³³ Mikhail Fokine, ‘The New Russian Ballet’, The Times, 6 July 1914.

³⁴ Helge Wamberg, quoted in Ryan, Pat M., ‘“A Dancer Must be Perfect All Over”: Greta Nissen on Stage and Screen’, Dance Chronicle, 12 (1989), 285–332 (p. 290).CrossRefGoogle Scholar

³⁵ Helge Wamberg, in Politiken, 13 May 1918, trans. Gaye Knoch, quoted in Vedel, ‘Dancing across Copenhagen’, 518.

³⁶ Ove Jørgensen, ‘Ballettens Kunst’, Tilskeuren (1905), quoted in Karen Vedel, ‘“Female Nature”, Body Culture and Plastique’, Dancing Naturally: Nature, Neo-Classicism and Modernity in Early Twentieth-Century Dance, ed. Carter, Alexandra and Fensham, Rachel (Basingstoke: Palgrave Macmillan, 2011), 124–38 (p. 130).CrossRefGoogle Scholar

³⁷ For example, Walbom also believed that a distinction should be maintained between male and female dance. See Emilie Walbom, ‘Hos fru Walbom’, Nationaltidende, 23 January 1920.

³⁸ Vedel, ‘“Female Nature”, Body Culture and Plastique’, 124.

³⁹ Souritz, Elizabeth, ‘Isadora Duncan and Prewar Russian Dancemakers’, The Ballets Russes and its World, ed. Garafola, Lynn and Van Norman Baer, Nancy (New Haven, CT, and London: Yale University Press, 1999), 97–116 (p. 102).Google Scholar

⁴⁰ For the conservative response, see Kristelight dagblader, 29 April 1918. More positive reviewers included ‘J. C.’ in the Berlingske tidende, 29 April 1918.

⁴¹ ‘Historiskt riktig miljö’. Per Lindberg, Kring ridån: Studier i teaterns utveckling under femtio år (Stockholm: Bonniers Förlag, 1932), 32.

⁴² ‘Den realistiske-naturalistiske periode med Brandeserne nu er forbi.’ Quoted in Kirsten Jacobsen, Johannes Poulsen som iscensaetter: En europæer i tidligt dansk 1900-tals teater (Copenhagen: Rhodos, 1990), 9.

⁴³ Lindberg had studied with Reinhardt in Berlin (1918), and he continually stressed the importance of Reinhardt’s practice to his own in all his writings and interviews.

⁴⁴ Poulsen’s verdict on realism was that it had rendered the theatre ‘like a great fish, half-beached on the arid sands of reality and gasping for air’. Quoted in Jacobsen, Johannes Poulsen, 16.

⁴⁵ Lindberg dismissed realism as ‘a rich man’s amiable weakness’ (‘rikemans älskvärda svaghet’). Lindberg, Kring ridån, 33.

⁴⁶ ‘Ett konstnärligt forum för samtidens tankar, en spegel av samtidens liv, en gestaltning av dess sociala, moraliska och psykologiska problem’. Per Lindberg, ‘Konfidentiell orientering rörande bildandet av en folkteaterförening’ (1932). Stockholm, Musik- och Teaterbiblioteket, Folkteatern material in Per Lindberg’s Archive, Gäddviken.

⁴⁷ They also staged a version of Reinhardt’s Everyman at the Hollywood Bowl in 1936. Nielsen grew up around the theatre: both his parents were actors, and his father became managing director of Copenhagen’s Dagmar Theatre.

⁴⁸ The first in the series was the 1919 production of Aladdin, with music by Carl Nielsen.

⁴⁹ ‘Medens man herhjemme gerne holder paa det bestaaende og engang vedtagne, forsøger man i Udlandet stadig at finde nye Veje for Skuespilkunsten og det er det, vi nu vil forsøge med “Scaramouche” […] Teaterkunsten trænger til Fornyelse, men Fornyelsen kan kun kommer gennem Eksperimenter.’ ‘Sensivi.’ ‘Johannes Poulsen fortæller om “Scaramouche”’, Berlingske tidende, 12 May 1922.

⁵⁰ Dorris, George, ‘Jean Borlin as Dancer and Choreographer’, Dance Chronicle, 22 (1999), 167–88 (p. 167).CrossRefGoogle Scholar

⁵¹ ‘Dalcroze lägger synnerlig vikt vid är uppfattningen af musiken. Dansen – eller snarare den plastiska framställningen – sådan han låter sina elever utföra den, bör verka med så enkla medel som möjligt och på ett omedelbart sätt följa och uttrycka musikens stämning.’ Anna Behle, ‘Några riktlinjer inom nutidens danskonst’, Dagens tidning, 24 March 1912, repr. in Björneborgs tidning, 23 August 1912.

⁵² ‘Isadora Duncan dansade utan någon musikalisk förståelse i djupare mening […] hvarje kompositörs säregna stämning lyckas hon mera sällan få fram på ett tillfredsställande sått, ehuru rörelser och poser kunna vara formfulländade’. Ibid.

⁵³ ‘För att en dans eller annan plastisk framställning skall bli ett konstverk, hvars värde är jämförligt med den musik som framställes, måste människokroppen följa och uttrycka musikens a’la rytmiska och musikaliska höjningar, sänkningar och accentuenngar.’ Anon., ’Danskonstens renässans’. Borgåbladet, 28 March 1912.

⁵⁴ ‘Hvad denna skola fordrar af sina adepter är att framförallt lyssna, förstå och framställa musikens skiftningar i hvarje detalj på ett enkelt, naturligt och konstnärligt sätt. Det måste genom en allvarlig både andlig och kroppslig uppfostran lära att af sina kroppar skapa känsliga instrument som vibrera med och gifva uttryck för känsloskalans alla skiftande nyanser.’ Ibid.

⁵⁵ Sibelius was aware of Wiesenthal’s work, writing in his diary on 16 January 1913, ‘Ms Winterthal [sic] has danced to my Valse Triste in Vienna with great success’ (‘Fru Winterthal dansar med stor framgång i Wien min Valse triste’). Jean Sibelius dagbok 1909 –1944, ed. Dahlström, 163.

⁵⁶ ‘Dramats konst och dansens kunna väl mötas – som i pantomimen – men den rena danskonsten är en konst för sig liksom musiken, ur hvars klang och rytm den födes.’ Elsa Wiesenthal, ‘Dansens väsen’, Björneborgs tidning, 15 March 1912.

⁵⁷ ‘Den skall bringa […] musikerna betydligt närmare dansen […] finns det så få modärna kompositörer, som skrifva för scenen verkligt effektfull dansmusik.’ Wiesenthal, ‘Dansens väsen’.

⁵⁸ ‘Jag dock fantisera om en danskonst självetindiggjord och absolut oberoende av andra konstarter, t. o. m. av musiken. Vi ha “ren” musik, “rent” måleri, “ren” skulptur […] varför kunna vi ej också få en “ren” expressiv plastisk konst?’ Viking Dahl, ‘Danskonst’, Svenska dagbladet (later published as Dagens Press), 26 February 1919. Ironically, Dahl wrote Maison de fous for the Ballets Suédois only a year later, so clearly his damning critique of dance did not extend to his personal endeavours.

⁵⁹ Quoted in Mäkelä, Jean Sibelius, 155. He also wrote in his diary that he found ‘operatic style banal’ (‘Finner operastilen banal’). 4 June 1911. Jean Sibelius dagbok 1909 –1944, ed. Dahlström, 78.

⁶⁰ Stéphane Mallarmé, ‘Ballets’, trans. Evlyn Gould, Performing Arts Journal, 15/1 (January 1993), 106–10 (p. 107). This essay attempted to incorporate something of the ephemerality of dance in language; the translator wrote of the difficulty of translating this particular essay in a preface to her translation of the piece: Gould, ‘Penciling and Erasing Mallarmé’s “Ballets”’, Performing Arts Journal, 15/1 (January 1993), 97–105.

⁶¹ Segel, Harold B., Body Ascendant: Modernism and the Physical Imperative (Baltimore, MD, and London: Johns Hopkins University Press, 1998), 81.Google Scholar

⁶² Stravinsky’s The Rite of Spring (1913) is the most famous example, but others include Der Kaiserin von Neufeundland (The Empress of Newfoundland ) by Frank Wedekind (1902, music by Richard Weinhöppel), Hofmannsthal’s Elektra (1903), Arthur Schnitzler’s two puppet plays Die Verwandlung des Pierrot (The Transformation of Pierrot, 1908) and Der Schleier der Pierrette (The Veil of Pierrette, 1910) and Carl Einstein’s Nuronihar (1913).

⁶³ ‘En kosmisk makt’. Moses Pergament, ‘Scaramouche: Pantomim eller melodram? Några anteckningar inför Sibeliusverkets framförande på Operan’, Svenska dagbladet, 28 September 1924.

⁶⁴ ‘Såg tydligen intet intimare samband mellan de musikaliska motiven och dansens rörelsemotiv’. Pergament, ‘Scaramouche: Pantomim eller melodram?’

⁶⁵ Sibelius, Jean, Scaramouche, full score (Copenhagen: Wilhelm Hansen, 1918), 95.Google Scholar

⁶⁶ Hepokoski, Sibelius: Symphony no. 5, 78–9; Veijo Murtomäki, Symphonic Unity: The Development of Formal Thinking in the Symphonies of Sibelius (Helsinki: University of Helsinki, Department of Musicology, 1993), 2–9; Arnold Whittall, ‘The Later Symphonies’, The Cambridge Companion to Sibelius, ed. Grimley, 49–65 (p. 52).

⁶⁷ Sibelius, Scaramouche, full score, 6.

⁶⁸ ‘Hon nalkas med lemmar som skälfva och darra af lågande lustars omättliga brand. Teodora, jag vill kyssa dina läppar.’ Jean Sibelius, Two Songs, op. 35 (Leipzig: Breitkopf & Härtel, 1910), 7–8. The lyrics were written by Bertel Gripenberg.

⁶⁹ See Kristiansen, Morten, ‘Richard Strauss, “Die Moderne”, and the Concept of “Stilkunst”’, Musical Quarterly, 86 (2002), 689–749 Google Scholar, and Hepokoski, James, ‘The Second Cycle of Tone Poems’, The Cambridge Companion to Richard Strauss, ed. Youmans, Charles (Cambridge: Cambridge University Press, 2010), 78–104.CrossRefGoogle Scholar

⁷⁰ Quoted in Kristiansen, ‘Richard Strauss, “Die Moderne”, and the Concept of “Stilkunst”’, 693. For an extensive discussion of Bahr’s and Hofmannsthal’s preoccupation with Nervenkunst, see Riley, Kathleen, The Reception and Performance of Euripides’ Herakles: Reasoning Madness (New York: Oxford University Press, 2008), chapter 7.CrossRefGoogle Scholar

⁷¹ Kristiansen, ‘Richard Strauss, “Die Moderne”, and the Concept of “Stilkunst”’, 693–4.

⁷² Ewans, Michael, ‘Elektra: Sophokles, von Hofmannsthal, Strauss’, Ramus, 13 (1984), 135–54 (p. 137).CrossRefGoogle Scholar

⁷³ Lehman, Frank, ‘Film-as-Concert Music and the Formal Implications of “Cinematic Listening”’, Music Analysis, 37 (2018), 7–46 (p. 12).CrossRefGoogle Scholar

⁷⁴ ‘Det är dramatisk musik i eminent mening […] Sibelius’ musik har […] en utpräglad mimetisk karaktär. Av orkesterlegendens eller den rapsodiska epikens uttryckssätt finnes icke längre något kvar. Här är det dramatikern, som gestaltar mänskliga tilldragelser och sammanknyter den i ett obrutet symboliskt sammanhang. […] Harmoniskt och rytmiskt är denna musik genialt framställande, växelvis själsskildrande och plastiskt antydande, och den färgskimrande instrumentationens dramatiska ändamålsenlighet är överraskande. Klangverkningarna framkalla bilder.’ ‘S. S-m’, ‘Operans nya program: “Scaramouche” och “Noel”’, Aftonbladet, 30 September 1924. The reviewer may have been the art historian Sixten Strömbom (1888–1983), but this is by no means certain.

⁷⁵ ‘G-r. J.’, ‘Dubbelpremiären på operan’.

⁷⁶ ‘Symbolismen i det lille Drama er ikke let at faa fat paa.’ ‘gw’, ‘Det kgl. Teater’, Social-Demokraten, 13 May 1922.

⁷⁷ ‘Et skønt Digtværk’. Anon., ‘“Scaramouche” blev en stor Sukces’, Dagens nyheder, 13 May 1922.

⁷⁸ ‘Der befæster hans Navn som Nordens originaleste og fantasifuldeste Komponist’. ‘gw’, ‘Det kgl. Teater’.

⁷⁹ ‘De Emner, som har fristet ham til musikalsk Behandling, er saadanne, som rummer Fantasi og Mystik […] skal man rubricere hans Stil maa det karakteriserende Ord nærmest blive Ekspressionisme eller Symbolisme’. Hauch, ‘Sibelius og “Scaramouche”’.

⁸⁰ ‘Handlingen i Scaramouche symboliserar nämligen just dansens beroende av musiken. Icke det yttre beroende, som tvingar dansstegen i överensstämmelse med takt och rytm, utan det inre, ofrånkomliga, genom vilket dansens väsen fullständigt behärskas av musikens mystiska makt. Både musiken och dansen äro yttringar av mänskligt själsliv och animaliska affekter. Men i motsats till dansen […] är musiken dessutom och framför allt en kosmisk makt […] Dansens beroende av musiken har i alla tider varit uppenbart.’ Pergament, ‘Scaramouche: Pantomim eller melodram?’

⁸¹ ‘En kväljande doft’. Pergament, ‘Scaramouche: Några reflexioner’.

⁸² ‘Man i en tablå får se hjältinnan flämtande springa i armarna på puckelryggen.’ Ibid.

⁸³ ‘Blondelaines första framträdande, så undrar man om det är för att ge åskådaren en föraning om sin erotiska läggning, hon vaggar litet oblygt med höfterna, då hon vandrar omkring i detta annars så förnäma sällskap.’ Ibid.

⁸⁴ ‘Hela stycket bygger på motsättningen mellan den vidrige puckelryggen och trollmakten i hans violin. Personligen är han avskräckande, och varje tanke på en beröring mellan honom och Blondelaine är utesluten hos henne.’ Ibid.

⁸⁵ ‘Förvanskar […] styckets symboliska idé: musiken som dansens – och danserskans – behärskare’. Ibid.

⁸⁶ ‘Naiva […] smakar dåligt fin de siècle’. Agne Beijer, ‘Operas premiär program: Scaramouche’, unknown newspaper, 2 September 1925 (article held in the Kungliga Opera archive, Stockholm).

⁸⁷ ‘Genomgående förträffligt […] särskilt var herr Herdenberg som den melankoliske Leilon nära nog idealisk’. Ibid.

⁸⁸ ‘En verkligt beundransvärd prestation […] Hennes Blondelaine fann framför allt gripande uttryck för de mörka sidorna hos denna danskonstens genius, för lidelsen, ångesten, för hängivenhetens och trotsets växelspel.’ Ibid.

⁸⁹ ‘Hon gav i både tal och plastik verklig karaktäristik, inga falska tonfall eller oäkta poser.’ ‘M-e’, ‘Operasäsongens första nyheter’, unknown newspaper, unknown date (article held in the Kungliga Opera archive, Stockholm).

⁹⁰ ‘Mitt i all den hejdlösa lyrismen verkade fröken Strandins säkra och välberäknade aktion, hennes plastiska precision och självbehärskning befriande.’ Ibid.

⁹¹ ‘Oemotståndligt suggestiv är […] Sibelius’ musik […] en vilt och extatiskt romantisk musik, bräddad med sugande lidelse, med malande ruelse men framför allt […] med den trånsjuka melankoliens sötma. Den starka doften av all denna lyrisk blir understundom bedövande […] man känner det som en lättnad att få skaka av sig det rus, som denna musik hållit en fången i.’ Beijer, ‘Operas premiär program’.

⁹² ‘I vidsträckt bemärkelse, sinnlig är […] Jean Sibelius’ musik till Scaramouche […] Sibelius’ orkester sjuder och sjunger i kapp med livets heta pulsslag, man finner här såväl den oskyldiga, smekande valsen och den skira spinettens sång som den sensuella längtans, den djuriska brutalitetens och slutligen brottets skärande dissonans i irriterande tersgångar och kromatik.’ ‘M-e’, ‘Operasäsongens första nyheter’.

⁹³ ‘Naturens djupa, underfulla mystik, de vida skogarnas drömmande stillhet, störd blott av vindens susande sång i trädtopparna. Toner, som ingen annan förnummit, har han avlyssnat vår fagra natur’. ‘O[tto] A[ndersson]’, ‘Sibelius och hans symfonier’, Tidning för musik, 11 (1911), 155–60 (p. 156).

⁹⁴ ‘En finskt nationell komponist och alla hans egendomligheter i melodik och harmonik ha tolkats som äkta nationella drag’. Ibid.

⁹⁵ ‘Sibelius i detta arbete så påtagligt lyckats emancipera sig från ensidigt nationellt språk. Scaramouche-musiken klingar oväntat kosmopolitisk, den blottar förbindelselänkar med […] tysk, fransk och italiensk stil.’ ‘G-r. J.’, ‘Dubbelpremiären på operan’.

⁹⁶ Pergament, ‘Scaramouche: Pantomim eller melodram?’

⁹⁷ Leon Botstein, ‘Old Masters: Jean Sibelius and Richard Strauss in the Twentieth Century’, Jean Sibelius and his World, ed. Daniel M. Grimley (Princeton, NJ: Princeton University Press, 2011), 256–306.

⁹⁸ With some exceptions: see Ilkka Oramo, ‘Sibelius, Bartók, and the “Anxiety of Influence” in Post World War II Finnish Music’, Studia musicologica Academiae Scientarum Hungaricae, 47 (2006), 467–79.

⁹⁹ Saylor, Eric, ‘Music for Stage and Film’, The Cambridge Companion to Vaughan Williams, ed. Frogley, Alain and Thomson, Aidan J. (Cambridge: Cambridge University Press, 2013), 157–78 (p. 157)CrossRefGoogle Scholar. The most substantial writing on Sibelius’s incidental music is represented by four authors: Eija Kurki (‘Sibelius and the Theater: A Study of the Incidental Music for Symbolist Plays’, Sibelius Studies, ed. Timothy Jackson and Veijo Murtomäki (Cambridge: Cambridge University Press, 2001), 76–94); Jeffrey Kallberg (‘Theatrical Sibelius: The Melodramatic Lizard’, Jean Sibelius and his World, ed. Grimley, 74–88); Daniel M. Grimley (‘“Vers un cosmopolitisme nordique”: Space, Place, and the Case of Sibelius’s “Nordic Orientalism”’, Musical Quarterly, 98 (2016), 230–53); and Broad, Leah (‘“Clear, happy, and naïve”: Wilhelm Stenhammar’s Music for As You Like It ’, Music and Letters, 99 (2018), 352–85).CrossRefGoogle Scholar

¹⁰⁰ Mäkelä, Jean Sibelius, 38.

¹⁰¹ ‘De äro ju allt annat än moderna i den mening som dagen dikterar. Men – ser man djupare, har en dylik stil mycken framtid.’ 5 July 1912. Jean Sibelius dagbok 1909–1944, ed. Dahlström, 14–23.

¹⁰² ‘Naturen full af poesi. Strindberg anser jorden vara ett tillhåll för fördöma själar. Måhända! Men – då är musiken nog af himmelskt ursprung. Däraf dess odefinierbarhet.’ 22 October 1911. Ibid., 100.

¹⁰³ Sibelius, letter to his wife, Aino, 28 July 1894, quoted in Tawaststjerna, Sibelius, i: 1865–1905, trans. Layton (1976), 155.

¹⁰⁴ Quoted in Mäkelä, Jean Sibelius, 271–2.

¹⁰⁵ Hepokoski, Sibelius: Symphony no. 5, 10.

¹⁰⁶ ‘Arnold Schönbergs teorier intressera mig. Dock finner jag honom ensidig!’ 8 May 1912. Jean Sibelius dagbok 1909–1944, ed. Dahlström, 139.

¹⁰⁷ ‘I den Arnold Schönberg tiden drömmer jag om en konst långt bortom Arnold Schönberg, klar, glad och naiv.’ Wilhelm Stenhammar, letter to Bror Beckman, 18 September 1911. Stockholm, Musik- och Teaterbiblioteket, Wilhelm Stenhammar Collection.

¹⁰⁸ See Broad, ‘“Clear, happy, and naïve”’.

¹⁰⁹ Mäkelä, Jean Sibelius, 140.

¹¹⁰ Hepokoski, Sibelius: Symphony no. 5, 21.

¹¹¹ ‘Mina musikthemata äro ju du som afgöra mitt öde’ (22 April 1912) and ‘de musikaliska tankarne d.v.s. motiven skola skapa formen samt bestämma min väg’ (23 April 1912). Jean Sibelius dagbok 1909–1944, ed. Dahlström, 135.

¹¹² Mäkelä, Jean Sibelius, 205.

¹¹³ ‘Vid korsvägen! […] I dag afgordt emot operan.’ Jean Sibelius dagbok 1909–1944, ed. Dahlström, 135.

¹¹⁴ Sibelius, letter to Georg Boldemann, 29 November 1911, quoted in Mäkelä, Jean Sibelius, 205 (emphasis original).